Bank Trek – The New Economy

Direktörens logg, bankdag 2008.12. Vi undersöker en kraftig tidsanomali i deltakvadranten, men håller oss visa av tidigare erfarenheter från sådana på avstånd av den, när våra sensorer plockar upp ekot av en farkost på avstånd.

”Det närmar sig oss med en hastighet av 9,2 räntepunkter i timmen”, sade Data. ”Jag var inte medveten om att en farkost av den storleken kunde röra sig i den hastigheten.”

”På skärmen! Förstora!” Direktör Picards ord var skarpa, fokuserade.

Framför oss på styrelserummets skärm framträdde bilden av en enorm koloss, kubisk och betonggrå. Det liknade ingenting besättningen sett förut.

”Den har en märklig, fraktal design som jag aldrig sett förut”, sade Data. ”Dess inre böjer av in i sig själv i ständiga vindlingar som jag inte kan se slutet på. Som om dess organisation inte är ändligt stor.”

”Worf, vad är din analys?” frågade direktören.

”Deras ekonomiska kapacitet är flera magnituder större än våra. Om de attackerar oss i full skala har vi små chanser.”

Data talade igen. ”De är inom avstånd att avfyra sina vapen inom tre minuter och nio sekunder, direktör!”

”Vi anropas!” sade Worf.

”På skärmen”, svarade direktören, och vände sig mot skärmen: ”Detta är direktör Picard på USS Enterbank. Vi är här på ett fredl…”

”VI ÄR ANDERS AV BORG. FÖRBERED ASSIMILERING.”

Direktören ryckte till av det ansiktslösa svaret som avbrutit honom.

”Va? Vad menar du!? Vi är en fristående bank! Vi tänker inte låta oss assimileras!”

”MOTSTÅND ÄR LÖNLÖST. NI KOMMER ATT ASSIMILERAS.”

”Hur vågar ni! Detta är ett fritt, privatägt företag på ett fredligt uppdrag! Vi sköter våra affärer som vi vill!”

”FRIHET ÄR IRRELEVANT. AFFÄRER ÄR IRRELEVANTA. ENDAST DEN SAMHÄLLELIGA FINANSIELLA STRUKTUREN ÄR RELEVANT. NI KOMMER ATT TJÄNA OSS. DET ÄR FÖR DET ALLMÄNNA BÄSTA. ALLA SKA MED.” Med de orden släcktes skärmen igen.

”Gå till rött alarm! Upp med sköldarna! Alle man till stridsstationerna!”, ropade direktören.

”Sköldarna uppe!” sade Worf.

”Ser du någon aktivitet från skeppet?” frågade direktören.

”Deras vapen är skjutklara. Ingen aktivitet.”

”Försteofficer, vad är din syn på situationen?”

Försteofficeren tittade på skeppets bild på skärmen.

”Alla ska med… påminner inte det om andra fiender vi sett?”

Men direktören hann inte svara förrän en smäll hördes och en kraftig skakning kastade honom till marken. Han var dock snabbt uppe på fötterna igen.

”Skaderapport, Worf!”

”Inga skador. Sköldarna håller.”

”Det verkar som om de snarare analyserar skölden än försöker tränga igenom den”, sade Data.

”Avfyra motmedel!” kommenderade direktören.

En kaskad av mediatränade torpeder skickades mot den kubiska farkosten.

”Ingen effekt alls!”

Då uppenbarade sig en Borgtjänsteman i rummet. Det askgrå ansiktet vändes mot direktören, så snabbt att hästsvansen fladdrade.

Ett skott från Worfs retorikphaser fällde den till marken.

Omedelbart uppenbarade sig en till, identisk med den förra. Worfs nästa retoriska laddning gav inget resultat.

”Den har anpassat sig till vår retorik! Det biter inte längre på dem!” ropade Worf, och kastade sig över tjänstemannen som dock viftade bort honom utan ansträngning. En ny Borgtjänsteman dök upp bakom direktören, högg tag i honom och innan någon hunnit reagera hade alla Borgtjänstemän transporterats bort från skeppet – och direktören med dem.

Försteofficeren tog omedelbart befälet.

”Eld upphör! Worf, följ mig! Vi måste försöka göra en inbrytning på skeppet och befria direktören!”

”Vi anropas igen!” sade Worf.

”På skärmen!”

Bilden på skärmen fick dem alla att frysa till is. Figuren var nästranfullständigt bekant för dem – men i profil kunde de se glasögonen, hästsvansen. Så vände sig deras direktör mot dem, askgrå i ansiktet, och talade till dem med den röst de så länge litat på.

”Vi är Consensus av Borg. Förbered assimilering.”

Försteofficeren fick rösten åter först.

”Men… Direktör! Vad har de gjort med dig!?”

”Den man ni känner som direktör Picard finns inte längre. Han har uppgått i Departementet. Vi är Borg. Ni kommer assimileras. Kaffet”, tillade han, ”är faktiskt mycket godare här.”

Då öppnades dörren till turbohissen och ut kom – direktör Picard! Han stegade fram till skärmen, tittade på sin spegelbild och vände sig till föresteofficeren. ”Vad försiggår här!?”

”Det… trodde jag du kunde svara på, direktör” svarade den förvirrade andreofficeren.

”Ska det vara så märkligt att begripa ens för era pinsamma små hjärnor”, svarade en röst i andra änden av styrelserummet. Det var EU, den närmast omnipotenta varelsen från Eurozonen som dök upp emellanåt och verkade leva för att irritera direktören. Det lyckades han med den här gången också.

”EU! Lämna omedelbart min bank!” vrålade direktören. Men EU log ett lika förbindligt som sarkastiskt leende.

”Men käre Picard, jag har ju precis kommit! Och jag som just räddade dig ur Borgdepartementets klor och allting.”

Han tittade på varelsen på skärmen, som förvirrat tittade tillbaka. Direktören vägrade dock lugna sig.

”Vad är meningen med dessa trollerikonster!?”

”Meningen… du är så begränsad i ditt tänkande. Mening, som om det skulle vara något nödvändigt! Vad är det för roligt med det? Och trollerikonster, du sårar mig! Men för all del, om du vill ha trollerikonster så ska du få det.” Och i ett slag hade han bytt skepnad till en gammal trollkarl, i fotsida kläder och spetsig hatt.

”Nu ska du få se på trolleri!” Han vände sig mot skärmen och slog ut med armarna i en dramatisk gest. ”Deus ex machina!” Och Borgvarelsen var borta. Endast tom rymd syntes på skärmen.

”Direktör, våra sensorer ser inte längre några spår av den fientliga farkosten”, sade Worf.

”Ni behöver inte tacka mig”, sade EU. Men Picard lät sig inte blidkas.

”Du dyker upp som om du kunde göra vad som faller dig in! Vad skulle hela den här charaden tjäna till!?”

EU tittade på honom med en arrogant min.

”Det är bara för att göra allting lite intressantare. Och för att jag kan göra vad som faller mig in, när jag vill, hur jag vill. Borgdepartementet är på andra sidan tidsanomalin nu, men de kommer hitta er igen. Se det som min privata katt- och råttalek – ja, jag leker förstås med både katten och råttan. Men det var inte det som var huvudorsaken.”

”Utan den är!?”

”Bank Trek är episodsbaserat. Allting måste återställas innan avsnittet är slut och kvartalsrapporten avlämnas. Därför måste ni få stöd den här gången, och någon annan nästa gång. Nästa gång kanske ni får förlora istället.” Och så var han borta, lika plötsligt som han kommit.

”Så mycket för The New Economy”, suckade direktör Picard.